Bland vapen och gubbar på bussen: Martin Svenningsen, Istanbul

Utrikeskrönikan

Utrikeskrönikan 10 juli 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Istanbul onsdag

Förra veckan satt jag på en israelisk spårvagn, på väg genom Jerusalem, då det utbryter en ganska hätsk diskussion i vagnen.

Två små krumma gubbar, det känns som dom är minst 100 år bägge två, står och argumenterar vid två tomma säten.

Viskande frågar jag efter en stund en dam vad det där handlar om.

Jo, den ena gubben har erbjudit den andra gubben sin plats, och nu är den andra gubben förnärmad över detta.

Men det finns ju två likadana platser precis bredvid varandra säger jag viskande.

Det handlar inte om platserna – det är mer principen, får jag förklarat för mig. Den ena gamlingen är förnärmad för att den andra gamlingen hade mage att resa sig för hans skull…

Det hela slutar med att den ena, lite ostadigare gubben trotsigt blir stående – bredvid det tomma sätet.

Jag tycker mycket om att åka kollektivtrafik när jag är ute och far. Man ser mer av platserna man besöker och lär sig lite om folklivet. Som att man inte ska räkna med att små gubbar vill bli erbjudna sittplats av jämnåriga.

Sen är det alltid lite märkligt att resa kollektivt i Israel – för här bär var och varannan person på ett vapen.

På tåget mellan Tel Aviv och Jerusalem råkar en ung tjej i militäruniform slå till mig över vaden med pipan på sitt automatgevär, som hon har hängande över ena axeln. Hon ber försiktigt om ursäkt.

Förr var det framförallt militärer som bar runt på sina vapen i princip överallt. Nästan varenda israel måste ju göra ett par års militärtjänst.

Men nu är fler civila beväpnade än tidigare. Jag ser ett ungt par med en liten tjej i en barnvagn på en buss i Tel Aviv, både mamma och pappa har varsin pistol sittande i byxlinningen. För sedan Hamas terrorattack den 7 oktober har allt fler personer valt att skaffa vapen.

På bussarna ser jag de förändringar jag bara läst om…

Och så får man kanske se platser man inte räknat med.

För ett tag sedan åkte jag spårvagn i Istanbul

Två svettiga, brittiska turister hoppade på. Av deras diskussion förstår jag att deras mål är att ta sig till Hagia Sofia, ett av Istanbuls mest kända landmärken. De kollar på sin karta, i en app och diskuterar koncentrerat hur många stopp de ska åka innan de är framme.

Men det finns bara ett problem – de åker åt fel hål.

När de inser det, boxar kvinnan mannen i bröstet och utbrister på engelska – ”Du skulle frågat!”

”Men det är ju inte lika roligt!”, svarar mannen – ”…och nu får vi se annat också”.

Men en sak har jag verkligen noterat under mina resor de senaste årtiondena på bussar, tåg och spårvagnar. Och nu riskerar jag att låta lika grinig som de gamla farbröderna på spårvagnen i Jerusalem;

Det är tystare än förr.

För nu sitter de allra flesta och glor i sina mobiler. Oavsett om man är i Israel, Turkiet eller hemma i Sverige.

Då missar man ju det där andra man kunnat se – tänker jag…

Martin Svenningsen, Istanbul
[e-mail]