PODD: FÖRBERED ER FÖR NÄSTA FÄRGREVOLUTION

Jonas Nilsson

I den här podden riktar vi fokus mot ett fenomen som började ta form för cirka 20 år sedan: färgrevolutionerna. Dessa revolutioner har ofta skildrats i den västerländska regimmedians rapportering som spontana, gräsrotsledda rörelser som riktas mot korrupta och tyranniska regimer. Men under ytan finns en annan berättelse som sällan ges utrymme inom den etablerade median.

Dessa rörelser, trots deras yttre sken av spontanitet, har i flera fall visat sig vara understödda och påverkade av USA:s olika underrättelseorganisationer. Syftet? Att genomföra ett skifte i makteliten till förmån för grupper som är mer benägna att tillgodose globalistiska intressen. Detta mönster är tydligt i flera av färgrevolutionerna, där regimer som inte är i harmoni med globalistiska strömningar har utmanats och ofta omkullkastats.

Ett av de mest kända exemplen är situationen i Ukraina, vars färgrevolution och dess långvariga efterspel än idag dominerar geopolitiken. Detta är inte en isolerad händelse i historien utan en aktiv del av det internationella stormaktsspelet.

En ytterligare dimension av denna globala maktkamp har belysts i samband med kriget i Israel och dess indirekta påverkan på handeln genom Suezkanalen då Yemen har förhindrat genomfart. Denna situation har lett till att Sydafrikas strategiska betydelse, som en alternativ handelsväg, åter hamnat i fokus.

Bortom Sydafrikas geopolitiska roll med den södra handelsrutten, finns det andra betydelsefulla faktorer som påverkar landets betydelse, exempelvis dess omfattande gruvresurser.

För att förstå dynamiken bakom en färgrevolution, är det viktigt att identifiera två huvudkomponenter: för det första, en intern opposition; och för det andra, amerikanska eller globalistiska intressen. Det är i skärningspunkten mellan dessa interna och externa intressen som potentiella färgrevolutioner tar form.

Sedan 1994 har Sydafrika styrts av African National Congress (ANC), en regeringstid med egen majoritet. Idag står landet inför djupgående problem med bland annat sin energiförsörjning, vilket resulterar i dagliga strömavbrott på upp till 12 timmar. Denna kris är en del av bredare infrastrukturella brister som har kommit att kategorisera ANC styret.

Ett intressant undantag är Västra Kapprovinsen, där Kapstaden ligger. Denna provins, som inte styrs av ANC, framstår som relativt välskött jämfört med resten av landet. Här har det vuxit fram en stark självständighetsrörelse som strävar efter att bilda en egen stat. Detta är ett tecken på den djupa missnöjdhet som finns i regionen med den centrala regeringens styrning. Enligt den senaste opinionsmätningen så skulle nästan 60 procent av väljarna i Västra Kapprovinsen rösta för självständighet om det hölls en folkomröstning.

Det är en betydande intern faktor - att Västra Kapprovinsen, en region som inte styrs av ANC, uttrycker en växande frustration över det federala styrets misskötsel.

Sydafrika, under ANC:s ledning, har historiskt varit och fortsätter vara en viktig partner till Ryssland och Kina. Detta förhållande har sina rötter i tiden under apartheid, då dessa nationer, tillsammans med Sverige, stödde ANC. I kontrast till detta står USA, som tog bort sin terrorstämpel på ANC så sent som 2008. Sydafrikas roll inom BRICS-samarbetet och Kinas betydande investeringar i landet är också viktiga att notera. Dessutom har Sydafrika, trots påstådd neutralitet i Ukrainakonflikten, skickat vapen till Ryssland och varit en av de starkaste fördömandena av Israel.

Någonstans går gränsen för USA som kan komma att underblåsa en opposition i Sydafrika, likt vad som skedde under Maidan-revolutionen i Ukraina. Denna möjlighet blir än mer sannolik med tanke på att den interna oppositionen i Västra Kapprovinsen är i linje med USA:s och den globalistiska agendans intressen. En sådan utveckling skulle inte bara tillgodose USA:s egna intressen utan även underminera Kinas och Rysslands inflytande genom att destabilisera en viktig samarbetspartner.

En eventuell färgrevolution i Västra Kapprovinsen skulle kunna föra samman en bred skara av aktörer, från de som önskar förverkliga Nelson Mandelas vision av en regnbågsnation till grupper som annars vanligen porträtteras som "White Supremacists" av västerländsk media. En dynamik inte helt olik den i Ukraina.

Och om detta och mer resonerar jag i dagens poddavsnitt. Jag önskar er en trevlig lyssning.

Och jag är faktiskt på väg till Sydafrika för att dels kompletteringsfilma lite till Oraniadokumentären men även för att gräva vidare i den här självständighetsrörelsen, och om ni vill vara med och bidra till arbetet, är ni varmt välkomna att teckna en prenumeration:

Eller hjälpa till med en engångsdonation. Mitt Swish-nummer är 123 0265 298. Donationer i Bitcoin uppskattas också.

Bästa hälsningar

Jonas Nilsson

This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit jonasnilsson.substack.com/subscribe